I går en kruttorr och dammig väg...

Äntligen inser jag till fullo, att det inte är så lätt att lämna ett yrkesverksamt liv och övergå till pensionärslivet. Hittills har det känts bra och semesterlikt. Men i dag, när det har regnat precis hela dagen, och min fru arbetar, känns det mindre bra.

Jag borde inte klaga över regnet, eftersom detta är den absolut första regndag som jag har behövt genomlida i år. Dessutom är gräsmattan torr på vissa delar, så kanske borde jag i stället vara tacksam för regnet?

Att inte kunna motionera utomhus eller utföra något slags jobb i det fria har gjort dagen lång. Några inomhusuppgifter har jag utfört och en gammal svensk långfilm har jag sett till en del, men trist har det varit. Om en dryg timme kommer min kära fru hem, men jag förstås inte begära att hon efter en lång arbetsdag skall ägna hela sin fritid åt mig. Men att bara ha henne hemma i huset, känns så mycket bättre

New Mountain Music på Gumboda Heds countryfestival 2008

Min amerikanska fru Peggy kom med musik till mitt ensamma änkemannaliv och då inte bara med den pikanta amerikanska brytningen, som är som musik i mina öron. Dessutom förde hon med sig såväl bluegrass, amerikansk "old time" som irländsk musik.

Ganska snart hittade hon - eller hittade de henne - två svenskar med mycket goda kunskaper i just den sortens musik. I flera år har de nu spelat och uppträtt tillsammans i ett band som kallas New Mountain Music. Peggy har därigenom fått möjlighet att fortsätta spela den musik som hon hållit på i "hela" sitt liv hemma i USA. Och jag känner lugnare i och med det, eftersom det var något som jag oroade mig över; svårigheterna för att henne att fortsätta med sin hobby, menar jag.

Utöver den här sortens musik klingar nu även traditionell och genuin svensk folkmusik också i vårt hem, efytersom Peggy nu också tillhör en svensk folkmusikgrupp, Umebygdens Spelmansgille.

Bilden visar några av de viktigaste personerna i mitt liv, d.v.s min fru Peggy, sönerna med sambos och deras barn (mina två syskon saknas på bilden).

Av flera saker som jag är tacksam över i livet står mina barn och barnbarn, fyra och tre år gamla, högt på listan. När de är friska och när går bra för dem i livet mår också jag

bra.

Dessvärre bor de så långt härifrån att jag inte kan ha en mera frekvent kontakt med dem, men sådant är livet för så många andra. Min fru har sina barn på andra sidan Atlanten. Mot den bakgrunde har jag ju knappast någon anledning att klaga. Även om de är vuxna - liksom mina - så är de "barn" så länge vi som är deras föräldrar lever.

Undertecknad mitt på Golden Gate bron

Jag kan inte hålla mig borta från bloggen nu...

Nyss kom jag hem från en 28 kilometers cykeltur i solsken utom de sista fem kilometrarna som genomleds i störtregn. Vad som höll mig varm var tankarna på en cykeltur i juni i betydligt varmare väder, nämligen en cykeltur från en cykeluthyrning i Fisherman's Wharf i San Fransisco, över Golden Gate bron och någon mil norrut och sedan tillbaks (se bilden!).

(Bilden visar bl.a mig stående mitt i Mississippi River vid dess källflöde vid Lake Itasca i norra Minnesota)

Uppmuntrad av de två kommentarer som jag fått angående min undran om jag hamnat helt i fel blogg på grund av min ålder fortsätter jag i  dag. Tack skall ni ha, förresten! Men vad sjutton skall jag skriva om....?

Jo, en första tanke i mitt nya liv - pensionärslivet - kanske. Det har slagit mig de senaste dagarna att jag inte riktigt vet, om jag skall ägna mina tankar åt alla åren jag hittills levt eller förhoppningsvis åt de många år, om än långt färre, som jag har framför mig. Jag har just kommit fram till att så många pensionärer valt att "leva på gamla meriter" och till leda berättat om dem för sina närmaste. Därför väljer jag att se framåt på mitt återstående liv tillsammans med min härliga fru, mina två barn och barnbarn och alla resor som vi ännu inte gjort. Speciellt spännande och fyllda av nya upplevelser är de årliga resorna till usa. Varje gång väljer vi att göra en "side trip" iväg från det ordinarie boendet; en slags semester i semestern så att säga.

Bilderna på min blogg är ett undantag från regeln att inte titta bakåt i tiden! Detta beror på att jag inte känner någon metod att visa bilder från mitt återstående liv.

Hej!

Efter att läst några av alla övrigas blogginlägg här, inser jag att jag nog valt ett forum med uteslutande (?) ungdomar. Trevlig i och för sig, men jag borde nog inte finnas här - men å andra sidan folk tycks ändå läsa det jag skriver.

Bilden visar vår "sommarstuga" i Michigan 

Hej igen!

Om någon tänker läsa här i fortsättningen, kan det kanske vara av värde att få en kort summarisk - superkort - sammanfattning av hittillsvarande liv. Var så goda!

67 år och pensionär sedan 15 dagar. Två vuxna söner, två barnbarn, är änkeman 2000 men nu lyckligt gift med en kvinna från USA, där vi har ett hus i Michigan. Huset liger ca 15 minuters bilresa från Lake Michigans östra strand. Reser mycket, en gång per år till USA samt därutöver en 2-veckorsresa någonstans på den här sidan av Atlanten. Hustrun, Peggy, som är 12 år yngre än jag, jobbar fortfarande, är musiker och spelar dels i ett bluegrassband och dels i ett grupp som spelar svensk folkmusik.

Här står jag framför ett stort Redwoodträd i Muir Wood strax norr om San Francisco

Detta är min 15:e dag som pensionär och det är en av anledningarna till att jag ger mig ut i bloggvärlden. Jag valde denna bland många utan att ha en aning om just den här bloggplatsen är något för en gammal man som jag.

Hur det känns att vara nybliven pensionär ... känslorna är tämligen delade och än vet jag inte om den positiva sidan eller den negativa sida överväger. Nin tanke är att i det kommande redovisa såväl fördelar som nackdelar med livet som pensionär, men först vill jag kort presentera mig själv och det gör jag i nästa inlägg, i morgon eller senare i dag.