I går en kruttorr och dammig väg...

Äntligen inser jag till fullo, att det inte är så lätt att lämna ett yrkesverksamt liv och övergå till pensionärslivet. Hittills har det känts bra och semesterlikt. Men i dag, när det har regnat precis hela dagen, och min fru arbetar, känns det mindre bra.

Jag borde inte klaga över regnet, eftersom detta är den absolut första regndag som jag har behövt genomlida i år. Dessutom är gräsmattan torr på vissa delar, så kanske borde jag i stället vara tacksam för regnet?

Att inte kunna motionera utomhus eller utföra något slags jobb i det fria har gjort dagen lång. Några inomhusuppgifter har jag utfört och en gammal svensk långfilm har jag sett till en del, men trist har det varit. Om en dryg timme kommer min kära fru hem, men jag förstås inte begära att hon efter en lång arbetsdag skall ägna hela sin fritid åt mig. Men att bara ha henne hemma i huset, känns så mycket bättre